Publicerad av: Miguel Kategori: Emmaus, Flyktingläger, Kampanj, Palestina
Lördagens insats gav 10 921 kr till de palestinska flyktingarna som tvingats fly konflikten i Syrien till de överbelastade flyktinglägren i Libanon. Där Emmaus Björkå arbetat sedan mitten av 90-talet. Tack till alla som bidrog till en fantastisk dag!
Publicerad av: Miguel Kategori: Emmaus, Flyktingläger, Västsahara
Den 8 februari 2013 ställdes 23 västsahariska människorättsaktivister inför militärdomstol i Marocko. De har suttit fängslade i över två år utan rättegång, och hungerstrejkat i protest mot fängslandet. Tre gånger har rättegången skjutits upp sedan i höstas. De arresterades i november 2010 av marockansk polis och militär under nedmonteringen av protestlägret Gdeim Izik, där en stor samling av den västsahariska civilbefolkningen hade samlats för att kräva sina sociala och ekonomiska rättigheter. Nu har domarna avkunnats. nedan följer brev från en av Polisarios representanter i Sverige:
Friends,
I just received the news from the military trial of the Sahraui human right activist that heavy sentences were pronounced against them.
7 of them were given live sentences
4 ” 30 years of jail
4 ” 25 years of jail
3 ” 20 years of jail
2 ” absolved
News also of clashes with Moroccan army and police in the main occupied cities of Western Sahara, and heavy deployment of troops in the capital of Western Sahara. Situation is very tense in the territory. We hope the international reaction is commensurate to this injustice.
We will keep following the situation.
Best regards
Aliyen Kentaoui
Polisario Representative in Sweden
Publicerad av: Miguel Kategori: Emmaus, Flyktingläger, Västsahara
I Marockos huvudstad Rabat står just nu 24 människorättsaktivister från Västsahara inför en militärdomstol. De har suttit fängslade sedan hösten 2010 då marockansk polis och militär brände och rev tältlägret Gdeim Izik med 200 000 protesterande västsaharier.
Sverige har möjlighet att markera sitt stöd för den västsahariska frihetskampen vid riksdagens utrikespolitiska debatt på onsdag 13 februari. Då har också Carl Bildt möjlighet att göra en insats.
Därför måste regeringen erkänna Västsahara
Inget land i världen erkänner Marockos rätt till Västsahara. I riksdagen finns nu majoritet för att erkänna Västsahara som självständig stat.
Riksdagen är den högsta beslutande församlingen i vårt land. Den beslutade den 5 december 2012 att Sverige snarast bör erkänna den Sahariska arabiska demokratiska republiken (Västsahara) som en fri och självständig stat och även verka för detta inom EU.
Hela oppositionen stod bakom beslutet. Men även C och FP har hävdat att Västsahara borde erkännas. Nuvarande EU-minister Birgitta Ohlsson nöjde sig inte med ett svenskt erkännande. Hon skrev i tidskriften Västsahara nr 1 2009: ”Sverige bör inom EU-kretsen driva frågan om ett erkännande av Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR) av alla EU:s medlemsländer. Förmodligen skulle ett sådant erkännande vara nyckeln till Västsaharas frihet.”
UD:s presschef Anders Jörle förklarade för Ekot direkt efter beslutet att regeringen inte tänker följa riksdagens beslut. Han hävdade att kriterierna för ett erkännande inte riktigt är uppfyllda. Och att FN försöker hitta en folkrättslig lösning. ”Regeringens inställning är att man inte ska föregripa det arbetet.”
Men sakfrågorna har ju riksdagen avgjort genom sitt beslut. En av Sveriges främsta folkrättsexperter, professor emeritus Ove Bring har förklarat att det inte föreligger några hinder för ett svenskt erkännande. Över 80 länder i världen har vid något tillfälle föregått med gott exempel. Västsahara är dessutom fullvärdig medlem i Afrikanska Unionen.
När det gäller frågan om FN:s arbete kan man bara konstatera att det gått i stå. Varje år fattar både säkerhetsrådet och generalförsamlingen beslut om att Västsaharafrågan ska lösas på grundval av västsahariernas självbestämmande. Den folkomröstning som var huvudpunkten i fredsavtalet 1990 har Marocko förhindrat. Flera EU-länder motarbetar rättvisa lösningar i EU och FN medan EU utnyttjar Västsaharas naturresurser som fisk, jordbruksprodukter och fosfor. Resultatlösa samtal mellan parterna har genomförts i många år under ledning av olika FN-medlare. Något måste alltså ske som ändrar situationen. Ett svenskt erkännande som har chans att följas av Norge och flera EU-länder kan bidra till detta – precis som Birgitta Ohlsson förutspådde.
Redan riksdagsbeslutet har haft en avsevärd betydelse för att ge västsaharierna nytt hopp och ny kraft. Marockansk press har spekulerat i att de nordiska länderna och Irland i första hand kommer att följa Sveriges exempel och i att detta kan bidra till att hota den marockanska kontrollen över Västsahara.
Frågan är om vi har anledning att förvänta oss att regeringen i demokratisk ordning genomför riksdagens beslut. Enligt vår konstitution är den folkvalda riksdagen överordnad regeringen. Utrikesförvaltningen hävdar att det inte gäller internationella frågor som erkännanden och hänvisar till regeringsformens kapitel 10. Där regleras dock bara vilka internationella överenskommelser regeringen får besluta om utan riksdagens hörande. Frågor av större vikt ska alltid underställas riksdagen.
Regeringen måste i grundlagens anda följa riksdagens beslut och snarast erkänna Afrikas sista koloni som en självständig stat.
Gabi Björsson, Afrikagrupperna
Julia Finér, Emmaus Stockholm
Aleksander Gabelic, Svenska FN-förbundet
Krister Holm, Emmaus Björkå
Sören Lind, VästsaharaAktionen
Jens Orback, Palmecentret
Jan Strömdahl, Föreningen Västsahara
Publicerad av: Tove Kategori: Emmaus, Flyktingläger, Opinion, Västsahara
”Vilket antiklimax!” säger Emmy Karnerud, ordförande för Emmaus Björkå. Hon har tränat inför loppet i ett år och såg mycket fram emot resan. Både utmaningen att springa ett lopp i öknen, men också att med egna ögon få se verkligheten i de Västsahariska flyktinglägren. Anledningen till att loppet ställs in, är att Polisario inte kan garantera säkerhet med tanke på de senaste händelserna i Algeriet. UD avråder från icke nödvändiga resor till Algeriet.
”Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Förhoppningsvis blir det ett nytt tillfälle inom kort”, säger Emmy.
Förra året åkte 7 medlemmar från Emmaus Björkå till flyktinglägren och sprang loppet i öknen. Detta uppmärksammades med flera artiklar svensk media och genom att deltagarna efteråt höll föredrag på olika ställen.
Polisario är Västsaharas exilregering och de som sköter administrationen av flyktinglägren i Algeriet.
Publicerad av: Miguel Kategori: Flyktingläger, Palestina
Den 17 december kom 177 flyktingar till Nahr el-Bared lägret i norra Libanon. Ett läger som själv har extrema behov. Den 18 december skulle folkkommittén i lägret ha ett möte om insamling av material för att hjälpa de nyanlända familjerna. Och enligt en medlem i folkkommittén påminner han oss om att invånarna i Nahr el-Bared minns hur det var att vara i samma situation hösten 2007 när deras läger totalförstördes av libanesiska armén. Sedan ber han oss ta all denna information med hem till Sverige och bringa frågan om hjälp och stöd vidare.
Vi beslutade oss för att ta reda på mer…
Igår besökte vi en syrisk familj i flyktinglägret Nahr el-Bared. Familjen har två barn och två kusiner på nio och elva år. Innan intervjun påbörjas måste vi lova att inte nämna barnens och familjens namn av rädsla för repressalier från syriska regimen. Vi kan kalla barnen Maria och Fatima. Familjen var palestinska flyktingar i Syrien – födda och uppvuxna där. Här är deras berättelse.
”Vårt område besköts natt som dag och vi fruktade för vår säkerhet. För fyra månader sedan, i augusti 2012 bestämde vi oss för att fly. Inget hade kunnat bli värre kände vi. Helikoptrar kretsade ständigt över vårt område och vi vågade inte ens gå ut för att handla det mest nödvändiga utan att riskera livet.”
”Vi flydde från by till by, till tio olika platser, men kriget kom ikapp oss. Till slut bestämde vi oss för att åka till grannlandet Libanon. Vi kom först till Beirutområdet och sökte skydd i ett palestinskt flyktingläger nära Beirut, Sabra- och Shatilalägret. Här var det mycket trångt och vi bodde i ett smutsigt, trångt rum utan el, vatten eller fönster. Efter ett par veckor beslutade vi oss för att flytta norrut eftersom vi hade hört att det skulle vara bättre där. Vi kom hit till Nahr el-Bared för tre månader sedan. Först bodde vi i ett litet rum i en källare. Det var hemskt med alla insekter och ormar. Våra flickor, Maria och Fatima ville inte leka. Det satt bara och gjorde inget. Efter ett par veckor här fick vi kontakt med en av skolorna i lägret (en av UNRWA´s skolor) och de erbjöd våra flickor att kunna börja där. Nu mår de bättre, har börjat få kamrater och kan följa med lite i skolan. Skolorna här har en annan läroplan än i Syrien. PCYI tog därför kontakt med UNRWA-skolans lärare och genom dem tog de kontakt med barnen och med oss föräldrar för att erbjuda extra hjälp och stöd med skolarbetet. Men våra flickor är förstås fortfarande mycket negativt påverkade av hela situationen, att vi lämnade vårt hem i Syrien och att vi inte har kontakt med resten av vår familj.”
”För fyra dagar sedan flyttade vi hit till detta hus. Vi bor nu återigen i en källare utan fönster. Det var tidigare ett garage. Vi har tre mycket små rum till nio personer och ett litet kök och ett litet toalett och dusch. Vi skall betala $200 per månad i hyra för detta, och det har vi svårt med. Hyresvärden kommer hit varje dag för att be om pengar. Vår äldsta son kan få arbete vissa dagar här i lägret men pengarna räcker inte långt och det är vår den enda inkomst, vi hade inga besparingar med oss.”
”Här i lägret måste man köpa allt dricksvatten. Det vatten man tar upp från brunnen eller som vi kan få från vatten kranen är väldigt orent och är mycket salthaltigt och går knappt att tvätta kläder med. Maten är dyr i Libanon jämfört med Syrien, och det vi är vana vid.”
”En annan sak är kylan. Dessa månader är det mycket kallt, särskilt på natten. Vi har fått tilldelat en filt till hela familjen genom ett företag. För ett par dagar sedan fick vi ytterligare fyra filtar men de är alla tunna och luktar diesel så de hänger på vädring utanför i solen just nu.”
”Varje månad är vi ålagda att åka till gränsen för att förnya våra tillstånd. Det är en kostnad på $35 per person plus transport som är pengar som vi absolut inte har. Det skapar även en oro för att vi blir tvingade tillbaka till de syriska myndigheterna och riskerar straff och repressalier .”
”Vi är mycket oroliga för våra släktingar hemma i Syrien, som vi inte har kontakt med. Vi är också mycket oroade ;ver vad som kommer hända i framtiden. Vi ser regeringsstyrkor som mördar sitt folk och beväpnade grupper som slåss mot varandra. Vi vill ha fred och rätt att leva ett normalt och fridfullt liv som alla andra. Vi vet inte hur allt detta ska sluta och vad som ska bli av oss!
Det finns cirka 505 000 registrerade palestinska flyktingar i Syrien, i nio flyktingläger. Historiskt har dessa flyktingar haft en bättre status än de flesta palestinska flyktingar i grannländerna. De har till exempel haft rätt till medborgarskap och rätt att äga fastigheter mm.
De senaste femton månaderna har inbördeskriget satt hundratusentals människor på flykt. Bara i Libanon uppskattats (enl. FN-organet UNRWA) det finnas cirka 156 000 syriska flyktingar och det strömmar in uppskattningsvis 1000 flyktingar om dagen. Särskild efter att syriska regeringstrupper den 17 december bombade Al-Yarmouk, nära Damaskus. Ett område med cirka 300 000 människor varav 180 000 är palestinska flyktingar. Libanesiska myndigheter uppskattar att 150 000 flyktingar väntas komma över gränsen de närmsta månaderna. Det är en mycket stor börda för ett land på cirka 4,5 miljoner invånare, som redan består till 10% av palestinska flyktingar.
Den senaste uppdateringen av syriska flyktingar enligt UNRWA/UNHCR:s rapport 2013
Totala antalet flyktingar: 686 851
Registrerade flyktingar: 565 819
Beräknat antal flyktingar som väntar på registrering: 121 032
Publicerad av: Miguel Kategori: Flyktingläger, Palestina
Åter i Beirut efter fyra dagar i norra Libanon. Situationen där är orolig på grund av rivaliserande grupper som reagerar mot varandra och som ställer sig olika i förhållande till kriget i grannlandet Syrien. Vi har besökt och arbetat med det projekt vi (Emmaus Björkå med stöd från Radiohjälpen) har där – två barn & ungdomscentran – i två palestinska flyktingläger: Nahr el-Bared och El – Beddawi.
Vi hade tur att få bo hos Monzers gästvänliga familj i Nahr el-Bared. Libanon är just nu mycket påverkat av de tusentals flyktingar – som varje dag! – kommer över gränsen till Libanon. Senast på grund av massakern och förstörelsen för ett par dagar sedan av Al- Yamouk nära Damaskus där det bland annat finns det stora palestinska flyktinglägret med 95 000 människor. Det är Fruktansvärt!!!
För oss gäller att vi idag har lite avslutande möten här i Beirut. Åker i natt hem till Göteborg – till kyla och julstämning. På lördag bär det av mot Köpenhamn för julfirande med familjen: Vilken kontrast!
Publicerad av: Miguel Kategori: Emmaus, Flyktingläger, Palestina
Flyktinglägret Shatila, 12-12-14
Idag började vi dagen med att göra en intervju med en familj som har ett barn – Nour på sex år – på förskolan vi stödjer i flyktinglägret Shatila. Familjen berättade om sin kamp att få tillvaron att gå ihop och sin vanskliga situation med dagliga problem som orent vatten, brist på vatten, dyr och oregelbunden elektricitet, sopor som inte hämtas på helgdagar och grannar som bor två meter bort.
De berättade om brist på framtidstro för sina två små barn pga. att palestinier i Libanon är uteslutna från de flesta yrken – även om man är välutbildad. Man har som palestinier inte heller rätt att äga – t.ex. en fastighet. Trots allt elände och bitter insikt finns dock värme och vänlighet.
Efter intervjun åkte vi fem mil till Ain el-Helweh flyktinglägret – Libanons största med mer än 80 000 människor. Där träffade vi Naashet –activist – en aktivistförening med mycket olika sociala arbeten. De arbetar mycket med barn och unga som t.ex. Girls Club, läxhjälp och sommarläger. De arbetar även med ett nödhjälps –och integrationsprojekt för 575 syriska familjer. Allt mycket upplyftande mitt i lägrets hopplösa situation. I morgon ska vi vidare till Tripoli, området där vi ska arbeta med barn & ungdomscenter-projekt vi har i två flyktingläger med stöd från Radiohjälpen.
Hälsningar Louise
Publicerad av: Miguel Kategori: Emmaus, Flyktingläger, Palestina
Äntligen tillbaka på hotellet efter en lång och mycket intressant dag i Ein Al Helwe-flyktinglägret . Vi besökte vår huvudpartner, sjukhuset som Emmaus Björkå har gett stöd till sedan 1998. Vi har också besökt ungdomscentret, Social solidarity center, som Emmaus Björkå också gett ekonomiskt bidrag till de senaste tre åren. Work For Better Future!!!
I Ein Al Helwe-flyktinglägret finns 600 familjer som flydde inbördeskriget i Syrien. Våra partner i lägret försöker hjälpa dem så gått det går. Det känns fantastiskt att folk i lägret som nästan ingenting har ställer upp och hjälper till!
Leve solidariteten 
Bästa hälsningar
Louise
Publicerad av: Miguel Kategori: Emmaus, Flyktingläger, Palestina
Idag – på denna magiska 12-12-12 dag – har vi besökt en förskola vi ger stöd till i Shatila som den palestinska organisationen Cenep ansvarar för. En förskola som är mitt i det överfyllda flyktinglägret där människor lever extremt trångt på en liten yta med brist på det mesta. Just nu finns även många flyktingar från Syrien här. Förskolan har 75 barn varav en del syriska flyktingbarn. – Barn som är svårt påverkade av sin situation som flykting. Vi besökte även ett annat projekt vi ger stöd till : ett kulturcenter i det närliggande Bourj el-Barajneh lägret. De har en mängd aktiviteter för alla åldersgrupper – från förskola till pensionärer. Bland annat har de ett stort årligt sommarläger med palestinska och libanesiska ungdomar uppe i bergen. Sommarlägret är mycket uppskattat och en chans för många att komma ut från lägret och vara tillsammans – tjejer och killar.
Vi avslutade dagen med ett möte med FN-organet UNRWA där vi informerade om vårt stöd till olika palestinska organisationer – på Västbanken och i Libanon samt tog upp frågan om UNRWA´s möjligheter för att samarbeta mer med olika palestinska organisationer här i Libanon.
Imorgon ska vi till Ain el-Helweh flyktinglägret i Södra Libanon. – Det största flyktinglägret.
Publicerad av: Sara Kategori: Flyktingläger, Opinion, Västsahara
Om tre veckor planerar EU och Marocko ett möte i Rabat för att återuppta förhandlingar om ett nytt fiskeavtal, sedan det tidigare avtalet stoppades i december 2011 i Europa-parlamentet. Kritiken då gällde avtalets effektivitet och ekonomi, och att det tillät EU-fartyg att fiska i det ockuperade Västsaharas vatten. Det senare står i strid med folkrätten och skedde utan det västsahariska folkets medgivande.
Mycket lite är känt om vad de nya förhandlingarna syftar till. Men eftersom Marockos egna fiskevatten redan är på väg att bli utfiskade lär det nog främst vara de rika västsahariska vattnen som lockar förhandlarna från Bryssel. Sverige har allt sedan det första fiskeavtalet slöts 2005 sagt nej till EUs fiske i Västsahara. Den ståndpunkten har starkt stöd i Riksdagen och i den allmänna opinionen, och vunnit gehör även i EU-parlamentet.
Det verkar vara starka fiskeintressen i Spanien och Portugal som pressat på EU att göra ett nytt försök, men också den marockanska regimen som dragit ekonomisk fördel av avtalet. Dessutom var EU-parlamentets nej en bekymmersam prestigeförlust för Marocko, som står under internationell kritik för sin ockupation av Västsahara och de fortgående brotten mot västsahariernas mänskliga rättigheter.
EUs delegation kommer till Marocko samtidigt som FNs chefsförhandlare, Christopher Ross, är i landet för att återuppta de uppskjutna förhandlingarna i Västsahara-konflikten. EU-besöket riskerar skapa nya svårigheter för FNs fredsarbete. I våras förklarade Marocko att landet saknade förtroende för Christopher Ross, och krävde att han skulle bytas ut. Men Marocko gick på ännu en kännbar prestigeförlust när FNs generalsekreterare Ban Ki-moon vägrade avskeda Ross.
En besvärande publicitet för regimen i Rabat är också publiceringen av en film på YouTube som visar hur ett fartyg dumpar tonvis av död fisk i vattnen utanför fiskehamnen Dakhla i Västsahara. Bilderna sägs vara från oktober i år, men dumpningarna lär vara etablerad rutin.
- De svär mot den bild av en ansvarsfull fiskeadministration som Marocko försöker etablera, säger Sören Lindh, VästsaharaAktionen.
