Publicerad av: admin     Kategori: Emmaus, Free shop, Västsahara

I sammarbete med nätverket för ett fritt Västsahara kommer vi ha free shop på Sofielundsfestivalen på lördag. Det är på sofielunds folkets hus i Malmö.

Aktivster från Emmaus Björkå och Västsaharanätverket kommer stå och ge ut gratis kläder och prata om den olagliga ockupationen av Västsahara.

Vill du vara med och ordna freeshops? Eller engagera dig för ett fritt Västsahara? Kontakta tovekarnerud@hotmail.com

Publicerad av: admin     Kategori: Free shop, Opinion, Palestina, Västsahara

På första maj höll Emmaus Björkås lokalgrupp freeshop i slottsparken i Malmö. Vi gav bort kläder, prylar, väskor och skor som vi inte har kunnat sälja i våra butiker. Vi gör för att minska på våra sopor och ge fler saker en andra chans, men också som ett sätt komma i kontakt med människor och prata om vad vi gör. Prata om varför vi stödjer en bojkott av Israel, hur vi ser på Marockos ockupation av Västsahara, vilka vinster second hand gör för miljön, hur vårt stöd för gömda flyktingar i Sverige ser ut och så vidare.

Freeshopen var uppskattat och många första maj-firare gick hem med nya saker från Emmaus Björkå.

På bilden: Daniel Nilsson

Under dagen höll också Tove Karnerud, Emmaus Björkå och Elinor Hermansson, Nätverket för ett fritt Västsahara ett tal.

Första maj-tal 2011

För några veckor sedan kom jag hem från en resa till det ockuperade Västsahara. Under resan träffade jag många modiga kämpande människor. Västsahariska aktivister som berättade om förtrycket under den marockanska ockupationen. Trots konstant övervakning, diskriminering och hot om våld levde de sin kamp för et fritt Västsahara.

Jag träffade var en Mohammed Daddash som spenderat 25 år som politisk fånge i ett hemligt marockanskt fängelse, 25 år fyllda med hunger, misshandel och ovisshet.

Jag träffade femtonåriga Soli vars pappa sitter i fängelse 100 mil ifrån henne. Han hade gripits efter politiksa protester, men hon har fortfarande inte fått någon information om varför hennes pappa fängslats, när rättegången skulle hållas eller hur länge det skulle dröja innan hon kunde träffa honom.

Jag träffade ett äldre syskonpar som suttit 10 år i i fängelse, för att de stöttat Polisario, den västsahariska befrielserörelsen. Under sin tid i fängelset fick hon utså hunger, misshandel och förnedring, fick de också bevittna hur en medfånge, en höggravid kvinna, fött sitt barn under pågående tortyr, upphängd i ett rep.

Jag träffade männen i fiskerifackföreningen som protesterade mot den illegala plundringen av Västsaharas naturresurser, av bland annat fosfater och fisk. De sa att Västsaharas rikedommar också är Västsaharas olycka. Det är inte bara Marocko som står för den här plundringen, även omvärlden hjälper till att suga ut rikedommarna.

Jag träffade systern till den 14-åriga pojken som dödats av marockansk polis, som blivit erbjuden pengar och ett nytt hus för att hålla tyst och sluta försöka ta reda på vad som egentligen hände hennes bror. Hon vägrar ge upp trots hot, mutor och ständig polisövervakning runt familjens hus. Efter fyra månader har hon fortfarande inte begravt sin bror, utan fortsätter kampen för att få veta vad som hände den dag han dödades.

Jag träffade många många fler modiga kämpande Västsaharier

Den marockanska ockupationsmakten bryter mot internationell rätt och gör sig skyldig till ständiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Västsaharierna har all rätt på sin sida.

Enligt FN ska Västsahara avkoloniseras. Det har man sagt sedan 1965, då Spanien koloniserade området. Och avkoloniseringsuppdraget kvarstår. Enligt Internationella domstolen i Haag har Marocko ingen rätt till området. Konflikten är glasklar: Det västsahariska folket har rätt till självständighet.

Och motståndet mot ockupationen växer i Västsahara.

2005 började den fredliga västsahariska. Manifestationer görs flera gånger i veckan, slagord till stöd för självständighet skallar inte bara bakom stängda dörrar i västsahariska hem, utan även på gatan. Den västsahariska flaggan visas i blixtaktioner. Den västsahariska flaggan är olaglig och när den visas måste det gå snabbt, den kastas upp på elledningar, målas i snabba drag på väggar och så vidare. Den västsahriska flaggan är en alldeles för stark symbol för västsaharas frihetskrav för Marocko att tåla.

I höstas samlades ca 20 000 västsaharier i den största gemensamma protesten på 20 år. De samlades i ett gigantiskt läger ute i öknen. En protest mot diskriminering, människorättskränkningar och till stöd för självständighet. Många jag träffade pratade om ett nytt läger som ska komma, ett ännu större. Erfarenheten av att komma tillsammans och känna den gemensamma styrkan fick många att komma över sin rädsla för den marockanska repressionen.

Förtroendet för FN saknas i princip helt, FN kallas för United Nothing. Däremot finns en stor tilltro till det internationella civila samhället, till solidaritetsrörelser och partier i andra länder. I Sverige har det länge varit relativt tyst om Västsaharafrågan, men nu är det mer än dags att göra något åt det.

Organisationer, rörelser och partier behöver ta aktiv ställning mot Marockos systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna, mot den illegala plundringen av Västsaharas naturresurser, och självklart, mot ockupationen. Vi måste ta ställning för en EU-politik där folkrätt och mänskliga rättigheter väger tyngre än ekonomiska intressen. Vi måste ta ställning för ett fritt Västsahara.

Avslutningsvis en hälsning från mina vänner i det ockuperade Västsahara:

”Vi vill att det ska komma journalister, observatörer och aktivister från Sverige, så att fler får veta vad som pågår här. Vi kan inte vara tysta längre, och vi behöver ert stöd för att våra röster ska kunna höras runt om i världen.”